på svenska

DEN  STENLAGDA  NATTEN

Mitt på det av det årliga kriget ödelagda torget trevade gubben i mörkret. I sina ögon låg en definitiv utmattning, en slutgiltig trötthet. Han rörde sig långsamt som en osäker dröm och kände på skuggen, sökte i den sista nattens svarthet, i den suddiga tidsrymden där natten gör sig av med dagarna och sedan återföds ur tidens mage.

Gubben hade den min av en blind människa som sett det som fick ses och därför har han blicken dränkt i den vita natten. Det tunna beständiga regnet sårade inte honom; snarare tycktes det glida bort innan det hunnit fukta hans rynkiga, av händelser fårade hud. I dessa sprickor tycktes planeten sammanfattas. Det var en stum geografi, en karta vars berg och dalar talade på sinnenas ordlösa språk.

Så gick gubben runt, slående gatstenarnas tystnad med sina smutsiga utslitna stövlar som blottade två svarta fötter, brända av vandringarnas hetta. Man skulle kunna säga att han försökte hitta ett moln därunder han fick övernatta, ett rödaktigt moln där tiden inte regnade ner på honom.

Plötsligt hördes ett skrik mitt i ljusets tystnad. Stenarna kulsprutades; den av dånet mördade stilla natten tänkte sig avslutad, men sedan återuppstod den liknande sig själv eftersom alla nätter är nog likadana.

Det var en bil, men gubben fick inte se den därför att hans ögon inte ser någonting annat än tidens gryning. Inte heller fick han höra den, för han är döv för allting utom stum ocean.

Gubben visste att något otvivelaktigt skulle hända. Det var redan alldeles för långt, även för honom som verkade skapad för att alltid leva. Såvitt han mindes hade han i alla fall funnits hela tiden. Under en tid hade gubben varit rädd för att sin inbillning skulle förråda honom eftersom hans sökandes mål ännu förblivit undvikande. Inte alltid var han medvetande om att ha ett uppdrag: snarare kände han faktiskt som om den känslan var ny, till och med tycktes varje sekund den första, som om då föddes hans önskemål för något som han inte ens kände till.

Han kunde väl inte hitta någonting i slutet och, det som var värst, han tog risken att själv gå vilse. Det var ett tillfälle som han uppfattade som orimligt därför att han alltid föreställt sig att någon skulle träda fram och hämta honom, fast verkligheten var att han tänkte sig unik, Den Ende, bara Han: Han och mörkret bakom sig och ovanför sig som ett tystnadstäcke.

Han gick alltid fram emot något längs en självvald väg som samtidigt kändes redan bestämd i hans namn. Han knuffades nu fram emot sitt allt närmare mål.

Slutligen bröt gubben stegkretsen, lämnade torgets mittpunkt och gick det som verkade ett mörker olikt de andra till mötes. Det var ett slätt, bidimensionerat och framåtspridet ljus, osynligt för alla förutom gubbens vita och spökliga ögon. Hans gång blev oåterkallelig för han fick veta att han letat efter det som låg bakom ljusradet även utan att ens få se det. Han gissade att ingen annan betraktat ljuset som han, han hade vissheten att det skapats åt honom, det horisontella ljuset, som endast fanns framåt. Han trängde in i det lysande ljusstrålet, vände blicken bakåt och bevisade att på hans rygg förföljde natten honom fortfarande, utsuddande det ljus som fyllde honom som en drömutsikt.

En pojke med stora runda ögon stirrade på honom i en sekund. Gubben fick inte stanna men han lättskrämd ansåg att han faktiskt inte längre ville. Han svalde pojkens bild liksom han skulle svalt ett stjärnfall, och fick veta att sin färd tagit slut. Han fick vissheten om att han tilläts ännu en sista blick tillbaka i tystnaden. En gubbe gick långsamt bort in i den regnlagda natten.

Madrid, 1:a januari 1996.

Översättningen: Madrid, 25:e oktober 2003.

Reviderat: Madrid, 15:e augusti 2008.

 

Hej!

Det blir nya grejor på svenska här också, hoppas det kommer snart. Tills vidare lägger jag upp här en video som försöker att sammanfatta en sommarkurs jag var med i somras. Det är en internationell sommarkurs anordnad av Svenska institutet som handlade om svensk litteratur. Men vi hann även göra andra inte-mindre-kulturella aktiviteter.

Mera kommer snart!

(5 nov 08)